50 nyanser av henne

Det är nog ingen som kunnat undgå diskussionen om skryt på nätet, varken den offentliga i media eller den sociala forum!? Ofta ligger fokuset på nackdelarna såsom den stress som skrytet skapar i omgivningen av den som skryter samt att skytet i sig kan vara ett tecken på störningar i måendet hos den som skryter. Själv tror jag att den kritiken grundar sig i den lagom, mellanmjölksmesiga, svenska synen på folk som älskar sig själva och sitt liv. Mår någon lite för bra i närheten av oss så blir vi rädda och kryper ihop i vår favorit ställning, fosterställningen. Där ligger vi och hatar. Hatar i allmänhet, hatar allt men mest den personen som mår bra. Utöver den tid vi ligger och hatar ligger vi och tycker synd om oss själva, vilket verkar vara något slags svenskt balsam för själen, "stackars mig som inte har det som alla andra, som inte är lika vacker, lika framgångsrik och disciplinerad. Stackars mig som aldrig trillar på bananskal in i mitt drömjobb eller vinner flera miljoner på triss. Stackars mig. Stackars, stackars, stackars lilla mig". 

Jag vet att det finns människor som faktikst inte mår bra av att se andras framgångar på nätet, men jag är ledsen för nu ska jag vara hård. Var inte med på sidor där du är medveten om att du riskerar att må dåligt. Jag vet att det inte är så enkelt, dessa sidor influerar hela vår värld och vardag, men...Ditt liv är ditt val. Du kan inte förändra andra. Och jag tycker att alla ska kunna säga "jag älskar mig själv, jag älskar mitt liv. Idag hade jag en fantastisk dag i höstsolen, med en kopp underbart kaffe och jag fick allting gjort som jag planerat. Jag fick dessutom ett super erbjudande som kommer att vända upp och ner på hela min värld. Dessutom sa min son att han älskar mig för första gången" oavsett om det är sant eller inte, utan att läsaren ska må dåligt över det. I annat fall tycker jag att problemet ligger hos läsaren, den som påverkas negativt av skrytet. Livet är inte en dans på rosor, det kommer ibland nedförbackar som vi har svårt att kontrollera. Under de perioderna måste man prioritera olika. Facebook kanske inte är en bra ide under den tiden, att umgås med vänner som inte finner tollerans för att man är nere är inte heller en så god ide. Men det hjälper inte att må dåligt över att andra mår bra. Sen finns det dem som är lite lagom pesimistiska och som lätt blir irriterade när det omgers av glada och positiva människor, ett beteende som kan pågått så pass länge att man ser det som en personlighet. Det tror jag egentligen beror på osäkerhet, dålig självkänsla och/eller andra komponenter men som alla grundar sig i personen själv. Alltså tycker jag även då att man ska se till sig själv och kanske stänga ner facebook och liknande forum och avsätta tid och energi till att arabeta med sig själv. Bygga upp sig själv så att man har verktygen och självkänslan att ta emot andras positivitet och självgodhet. 

 

Jag säger inte att det är attraktivt att sätta "Gud-stämpel" på sig själv, eller att tro att det enda intressanta samtalsämne som finns är om en själv. Men att skryta om sitt liv och sina framgånga på nätet där faktiskt omgivningen själv väljer (till viss del) vad de vill läsa eller åtminstone kan skrolla vidare om de stöter på någonting av ointresse, tycker jag är fantastiskt! SKRYT MER! vi är ju så förbannat rädda för att vara glada i detta landet, och ännu räddare för att människan bredvid oss ska vara det. Jag tror ddock att många av oss kan skilja på skryt av någon som inerligt menar det, och skryt av dem som kryddar och korrigerar verkligheten för att framstå som bättre än dem är. Och det är väl inget att må dåligt över, att någon spelar teater för att själv må bättre!? För att då borde det plötsligt vara svårt att se på film och tv där ingenting är på riktigt. 

 

Slapna av. Du är suvurän som du är! Jag med! Oavsett (loove that word) hur våra liv ser ut. Skulle du sen älska dig själv och ditt liv lite mer än vad jag gör...Thats just good for you! Då borde jag lära mig av dig. Och skryt på nätet kanske lär oss att se vad vi egentligen har, genom att berätta det för andra.

 

Puss och Kram

 

Vem han är?

Mannen utan ansikte. 

 

I fantasin saknar dem alla ansikte. Jag älskar män utan ansikte. Då kan dem vara vem som helst. Eller ingen alls. I fantasin är det inte viktigt. Ansiktet tillför ingenting. Vackra ögon som jag i vanliga fall är väldigt svag för, och som egentligen är den enda kompnent som får alla killar jag någonsin fallit för att likna varandra - deras vackra, charmiga ögon. För att göra ett litet utvik så är det faktiskt som så att av alla pojkar, killar, män jag träffat finns det ingen som är den andra lik. Ändå sägs jag ha någon smak!? Hm...En annan likhet är i och för sig att jag inte tror att någon varit längre än cirkus 1.78 cm. Längden har verkligen inte haft någon medveten betydelse för mig, det har bara blivit så att killarna alltid varit ungefär huvudet längre än mig. Varken mer eller mindre. Annars, de har de varit blonda, mörk håriga, långhåriga, korthåriga, väldigt fåfänga, mindre fåfänga, haft hårigt bröst, haft rakat bröst, varit tatuerade, använt slipt, varit väldigt vältränade, varit mindre vältränade, dock aldrig överviktiga, haft skägg, varit rakade, haft bruna, blå och gröna vackra, glittrande ögon. Saken är den att om jag ser en snygg kille på stan, är det ögonen jag minns. Så har det alltid varit. Jag tror även att det är därför killen i skolan gått under "ful-snygg" så länge. Vi har inte setts så pass nära håll att hans ögon gett mig någon känsla.

Men för att återgå till ämnet så, allt det här andra som ögon och hårfärg, skägg eller ej, i fantasin är det helt intetsägande. I fantasin är det bara viktigt att han är där, att hans kropp är där och att hans händer är straka och att han använder sig av dem för att känna hela mig. Då¨slipper man skägg som kittlas och rivs. Man kan tillåta sig att komma helt avslappnad utan att behöva tänka på att det ska se sexigt ut om han skulle råda se (om man nu är kappabel till att tänka klart under en orgasm). Det finns alla fall fördelar med att han saknar ansikte. Och därför kommer han att forsätta med det. Dessutom ger det möjlighet att spara allt det där mysiga i ett ansikte och en riktig mänsklig kropp till den dagen man har turen att få dela täcke med någon annan. 

 

Nu är klockan för mycket igen och jag måste sova. Sova bort den sista förkylningen. Min dröm är att få gå på spinningen på fredag eftermiddag, frågan är hur många som sätter sig emot detta!?

 

Kramakudden.nu

Jag gjorde ett stresstest igår kväll. Jag visste långt innan jag trillade över testet att jag är stressad, men jag ville ändå se vad det skulle visa. Jag brukar vara så bra på att hantera situtioner som kräver mycket av mina känslor såsom sorg, rädsla, oro. Känslan jag har svårast att kontrollera är egentligen glädje, en egenskap jag älskar hos mig själv. Okej, testet resulterade i att tre av punkterna var röda (stressad) och en andra två oranga (varning för stress), inget som egentligen förvånar mig men det blev ändå en väckarklocka för mig. Jag oroar mig ju hela tiden över hur jag ska få ihop min vardag. "Jag måste hinna träna idag, gärna imorgon också och torsdag och fredag. Uppsatsen ska in på fredag. Oj, mailet får jag inte glömma att skicka iväg. Jag borde leka med Joel, gå till en park. Ska jag hinna det innan det blir mörkt och utan att det ska konkurrera med middagen måste jag hämta honom tidiagre, just fan uppstasen. Eh. Jag hämtar honom halv fem, men då är det mörkt. Jag får leka med honom på fredag. Vad ska vi äta ikväll då? Borde göra storkok så att vi har mat hela veckan. Shit! hade vi föreläsning idag? Nä, tur. Var, var jag. Äh, blir fiskbullar ikväll. Jag tar en sallad, hinner ju inte träna idag heller. Mitt armvävningsrekord får vänta."

 

Senare på kvällen när jag ligger med Joel i sängen och ser på Alfons Åberg går tankarna igång igen: "Fitta, jag glömde mailet. Äh, jag orkar bara inte. Och kompletteringen. Jag lär ju bli tvungen att skriva om skiten. Jag orkar verkligen inte. Usch, jag måste andans djupt och tänka på någonting annat så att inte Joel känner av min stress".

Då brukar jag stänga ögonen och vända ryggen till Joel och drömma mig bort: "Vi (inte jag och Joel då) ligger i en säng. Hans värmer sprider sig genom hans välformade överkropp in i min rygg ut i min kropps alla delar. Det ger en behaglig stickande känsla i min mage och mina bröst. Jag känner efter hans hand som vilar på mitt lår och för den upp min bröstkorg i en fläta av våra fingrar. Här känner jag mig krygg. Han lägger sig närmare mig, så nära att han snart är en del av mig. Hans andetag smeker min nacke och han kysser mig på axeln. Jag vänder mig mot honom i längtan efter hans läppar. Hans mjuka, goda, varma läppar fuktar mina. Våra tungor möts. Jag vill vara närmare. Låter därför mina händer smeka hans nacke och glida in genom hans hår och tar fäste i hårfästet och för honom sedan närmare mig. Slucka mig! Låt mig bli en del av det underbara som du är och får mig att känna. Få mig att expoldera! Hans starka händer utforskar min kropp och jag känner mig så otroligt betydlesefull. Han ligger över mig och mina händer masserar hans underbara ryggmuskler. Han har mig i en ask. Han är min ask. Den här känslan ger mig liv. Han får mig att explodera..."

 

Det handlar om närhet. Det handlar inte om kärkek utan om sex. Det handlar om känslan att vara nära någon. Attraktion bortom kontroll. Och tanken ger mig lugn, den och att städa. Och självklart tiden då jag har gjort allt jag ska, men den infinner ju sig sällan. Jag är bäst på att skjuta upp saker. Och här kommer vi till "hönan och ägget", skjuter jag upp saker för att jag är stressad eller blir jag stressad för att jag skjuter upp saker. I vilket fall så blir det en ond cirkel som får mig att må dåligt. Svart på vitt. Testet visade för mig att jag missköter mig/min hälsa. Att jag överskattar min förmåga att kontrollera stress. Att jag värdesätter strunt högre än mig själv. Der är dags för förändring! 

 

1. Lär dig att säga nej! Ett nej betyder att du kan säga ja till dina prioriteringar och dig själv

2. Regelbunden träning kan förebygga och reducera stress och dessutom vara värdefull egentid

3. Tänk efter vad som kan vara det värsta som kan hända i stressad situation - det är sällen en katastrof

4. Försök att få en stund för dig själv varje dag, boka gärna in det i din kalender

5. Försök att förändra saker du kan förändra och släpp taget om det du inte har kontroll över

6. Ändra en sak i taget, försök inte att ändra allting samtidigt

7. Minska kraven på dig själv, förösk att se dig själv som du ser på din bästa vän

8. Planera din dagen efter din livsrytm, när på dagen är du mest kreativ, motiverad, social

9. Fokusera på dig själv och förösk att inte jämföra dig med andras prestationer

10. Välj positiva tankar, våra tankar påverkar hur vi mår

 

Den första riktiga är ju alltid speciell. Eller ska vara. Så att låt oss låtsas att vi nu befinner oss på stranden i solnedgången, ny vaxade i klädda de där oskyldigt sexiga spets underkläderna med små rosor på, håret har perfekt självfall och sminket framhävder allt det vackra i våra ansikten, för att här kommer det första riktiga inlägget.

MYS-KOMPIS SÖKES
Jag är nöjd med att vara singel. Jag tänkte inte dra alla klyschiga lines om egentid och frihet. Jag tror att de flesta vet vad fördelarna är med att vara singel. I alla fall de generella, sen finns det självklart individuella också, men ärligt talat är ni intresserade av att höra dem så be mig rabbla så gör jag det. I annat fall tänker jag hålla mig till nackdelarna nu.
SKEDEN! Jag saknar min andra hälft i skeden. Jag är så otroligt närhetsberoende att jag skulle kunna skrumpna ihop till ett russin av längtan. Att bara få ligga och hålla om någon under en film, i en soffa eller säng någonstans. Att pilla någon i håret eller klia någon på ryggen. Eller åtminstone ha någon som jag kan ringa på tordagskvällen när allt är trist och grått som man kan åka hem till på en fika eller ja, en film och allt det där andra som jag sa. Eller någon att laga mat med. Jag vet att det direkt blir väldigt komplicerat och troligen också omöjligt. Att man ska ha allting av det goda i ett förhållande minus alla nackdelar, men jag söker verkligen inte efter ett förhållande och jag är inte ute efter att bli kär. Som sagt så är jag nöjd med att vara singel. Så vida den ful-snygga killen i skolan (som lutar mer åt snygg än ful) inte har några andra planer. Jag behöver närhet.

 

I ungefär ett halvår har jag varit singel. Det är inte så att jag inte fått närhet allt under den tiden. Jag har bara träffat killar som inte varit ute efter samma närhet som jag. Mitt största problem har varit att några (alltså inte bara en) av de jag träffat redan haft tjej. Det har dock inte varit ett hinder, från deras sida. Den första killen, han berättade det nästan direkt efter att jag tagit kontakt med honom. Kanske man ska klappa honom på axeln för meen, å andra sidan lät han en sexkonversation via sms pågå i flera månader. Så en örfil kanske skulle sitta bättre trots allt.

De andra två lät mig sova hos dem innan jag fick veta någonting. I samma säng. "Nakna". Ja, en var faktiskt helt naken. Det hände ingenting, vad nu det ska vara för ursäkt. Jag sov hos dem. Om min kille hade sovit naken med en tjej i sin säng och han dessutom hade tagit den här tjejen på brösten, då hade inte jag tröstat mig med att det inte hände någonting. Det hade redan hänt för mycket för min del. Han valde dessutom att aldrig berätta att han hade tjej. Han betedde sig istället jävligt underligt, så underligt att det blev en rolig historia när jag sedan pratade med mina vänner (eller väninnor kanske man säger när man är bloggare!?). Nä, honom såg jag istället på stan tillsammans med sin tjej, knappt två veckor efter att jag sov där. De hånglade, framför mig. Yes, han såg mig och blev själv rätt ställd. Ganska absurd känsla om jag ska vara ärlig och minns jag rätt skrattade jag och grät i ett mitt på gågatan i ren chock. Jag kände mig rätt så liten och obetydelsefull. Till saken hör även att vi flirtat ett tag innan.

Den andra killen han byggde upp en kuddmur mellan oss när vi skulle sova och låg och tåflirtade med mig. Han och hans beteende kommer aldrig upp som en rolig historia utan som en creepy. Hela han var rätt läskig och jag mår nästan fysiskt illa när jag tänker på det hela. Det hände ingenting fysiskt den kvällen heller, tro fan det när man har ett hav av kuddar att trängas med. Han valde att berätta om sin flickvän när jag berättade för honom att jag inte var intresserad av varken honom eller hans saladansande. Ja, så huruvida det är sant eller ej kan jag inte säkerställa men det spelar ingen roll. Han förtjänar en käftsmäll bara på grund av att han är så obehaglig som han är. Han verkar dessutom ha slutat på sitt arbete, där han träffade mig första gången.

Jag ska verkligen inte gå in på alla killar jag träffat sedan jag blev singel,härligt att få det att låta som jag legat runt som en liten durasellkanin. Det jag vill säga är att jag har träffat en del urhärliga och jättefina killar också, det är bara det att antingen så har de, som jag nyss skrev, tjej, eller söker dem ett förhållande, one-night-stand, eller bara sex. Jag vill ha sex och sked. film-sked. Eller lyssna på mys-musik och kramas. Ju mer jag tänker på det ju mer russinskrumpnar jag. Vet inte om febern är på väg tillbaka men jag börjar känna mig riktigt trött nu. Jag får nog ta ett break. Kanske lagom att avsluta här. I russinläge.

 

Och kom ihåg, förvänta er aldrig en rödtråd eller någon poäng i mina inlägg. Det är för mycket begärt. Det här är ett forum för min hjärna att vädras, och där i finns inga poänger. 

Sked då!

Okej! Då var det dags. Jag ska göra mitt bästa för att tillfredställa (mums) era förväntningar. Dock ska jag vara ärlig och inleda med att mitt liv är ganska höstgrått och vardagligt för tillfället, så om ett inlägg plötsligt verkar otroligt faschinerande, kanske spännande eller bara jävligt fantastiskt så har jag troligen förvrängt och kryddat historien eller...rent utav hittat på alltihopa. Jag kommer även att skriva, utöver all glamour som mitt liv (inte) innehåller, om allt möjligt som man får uppleva som ung, singel och småbarnssmamma.

Och just det, jag är ju inte bara ung, singelkvinna och mamma utan även student (snacka om att känna sig som ett kinder-ägg...fast utan överraskning). 

 

Annars önskar jag att likna och få er att påminnas om Carrie i sex and the city. 

 

Puss och kram...eller va!?

Hej!