50 nyanser av henne

Precis som skrivit tidigare, någon gång i början, har jag lätt att tappa den röda tråden och knyta säcken när jag blir exalterad. Mitt i den brinnande elden måste jag bara få ut allt det jag tänker på, och nu har jag nyss tänt min tändsticka för berätta för er om det som mitt hjärta brinner mest för. Det som troligen är mitt kall. Det är som ni förhoppningsvis förstått är frågor som rör sex, och ofta djupet i dessa frågor. Och ungdomar. 

Jag har ingen dröm om att eliminera problem, olycklig kärlek, förvirring, jakten på bekräftelse, reflektioner kring "vem är jag?" eller andra tankar som snurrar runt i huvudet på de som står med ena foten i det som senare kommer att kallas barndom och den andra i vuxenvärlden. Det är vanliga tankar och känslor och en del av den personliga utvecklingen, vilket inte ska tas ifrån barn. Däremot vill jag att alla barn/ungdomar ska känna att de har åtminstone en del verktyg för att acceptera och kontrollera dessa tankar. Att alla ska kunna falla tillbaka på att "alla känner såhär, jag är inte konstig och det är inte farligt" och känna trygghet i det. Att verkligen tro på det. 

 

Världen där alla barn växer upp i sann trygghet, den värld som inte behöver ord som "maskrosbarn", där inga barn gråter sig till sömns, eller där barn inte känner sig bordglömda eller oälskade, den världen kommer aldrig att finnas. Precis som världen utan krig. Därför är det svårt att sträva efter det, men det vi kan göra är att känna ett kollektivtansvar att ta hand om allas barn. Att våga, på ett eller annat sätt, gripa in om det behövs. Det behöver inte ens sträcka sig så långt. Om du ser ett barn eller en ungdom (och egentligen vem som helst) som ser ut att gå i sin egen värld, eller som går med huvudet sänkt, HÄLSA! visa att du sett henne/honom. Tänk om det är det bästa som händer henne/honom den dagen. Den veckan, månaden eller året. I så fall kommer hon/han troligen alltid komma ihåg det. Att du sa "hej!" och det är väl inte så svårt?

Vad jag tycker att skolan har för ansvar och vad de bör göra är för ingående att ta upp här just nu, men att de SKA TA ANSVAR är ju en självklarthet. För mig. Tydligen inte för de själva. Det är ju så sorgligt att skolan ens vågar bolla över ansvaret på diverse aktörer och att allt i slutendan faller på pengar. PENGAR! Jag spyr.

 

Jag vill att alla barn ska känna att "jag kan (inte allt men någonting)" och "jag duger som jag är!". Perfekt och felfri finns inte, men idag räcker inte ordet bra. Vi ska alltid vara bäst. Helst på allt. Och det vet ju alla att det inte går, så vad jag tycker om den synen och det kravet som vi sätter på alla levande människor i dagens samhälle förstår ni säkert själva. Du är bra! Det räcker väl? Sen kan du vara jävligt bra på vissa saker. Men inte på allt! 

Jag vill alla fall göra vad jag kan för att förändra i skolorna. Det kommer att bli ett hårt arbete och jag kommer många gånger att få springa i motvind, med situationen som råder just nu är helt oacceptabel!

Jag vet inte om det egnetligen går att avsluta här. Om jag fått med allt jag egentligen skulle vilja få med, men tiden springer och jag har en del annat att göra just nu, tyvärr för jag skulle kunna skriva om det här i timmar. 

 

Puss & Kram

Män är kåta. konstant. I kön i livsmedelsaffären, på bion, i soffan, i hissen, på gymmet. De är alltid kåta. Okontrollerat kåta. De tänker med kuken och har inga som helst känslor. De blir aldrig kära och kan tänka sig att stoppa kuken i vilket hål som helst, när som helst och var som helst. Bara de får komma litegrann. Djur!

Inte? 

 

Och kvinnor? Vi har sex för män. Vi klär oss på ett sätt som väcker deras uppmärksamhet, allt för lite bekräftelse. På något sätt förväntar vi inte oss inte kompllimanger för hur vi är som personer. Om inte annat räcker det med ytlig beröm om vårt val av kläder eller smink. Får vi en komplimang för våra ögon eller läppar öppnar männen upp dörren för oss att falla i trans och förälskelse. För vi blir kära. Direkt. Sen går vi hem och har sex. För männen skull. Även om det är förbannat dåligt sex som gör mer ont än någonting annat. Men kom ihåg män kan inte kontrollera sig! Vi fick alla fall sex, han ville ha sex med mig! Just i den stunden glömmer vi att han lika bra kunde haft sex med ett träd. Han är ju man och konstant kåt. Men han sa ju att jag hade fina ögon så jag måste betytt någonting. För nu är vi kära. Bara så att ni vet. 

 

Och sen när det är dags att gå hem, för någon av dem. Då ska kvinnan under sitt euforiska tillstånd och förälskelse känna lite skuld över att hon ändå släppte till. Hon hade gett ett mycket mer seiöst, intressnat och spännande intryck om hon bara hållit hårt i trosorna och viskat: "en annan dag baby". 

Då hade mannen legat där med sin kulspruta till kön och troligen fått tillfredställa sig själv. För han måste ju komma lite. 

 

Kvinnor är inte djur. Inte i sängkammaren. Eller jo. Vi är strandlagda fiskar. Som legat lite förlänge och till och med slutat sprattla. Männen får bestämma. Mysigt när han bestämmer vad vi ska göra. Det gör ont! På något mysigt sätt, han tar ju i mig. 

 

Sex ska vara fantastiskt! Alla gånger! Alltid! - vi ska alla fall försöka. Självklart passar vi olika bra med varandra. Så är det alltid i alla former av relationer. Men avsluta aldrig en akt och bara var nöjd om du inte ens försökt. Sex är någonting av det bästa som det finns! Är du säker i dig själv som en sexuell varelse kommer du inte att använda det som ett sätt att bekräfta dig. Du kommer inte att ha sex med vem som helst. Inte hur som helst. Det finns väl ingenting sexigare än att se någon komma? Komma påriktigt! Om du kan njuta av det, då har ni troligen haft en bra stund tillsammans. Grattis!

Det är dags att stänga kapitlet om 2012 och vända upp för ett nytt blad, ett nytt år med nya utmaningar. Men först vill jga avrunda det år som vi nu passerat. Det år som försvann lika fort som det kom. 

Det var ett intressant år. Ett jävligt roligt år. Ett år som inte direkt ledde någonstans, men som under vägen till ingenting gav mig en hel del underbara minnen att skratta åt.

 

Aldrig förr har jag varit så levande. Aldrig förr har jag känt mig så stark. Aldrig förr har jag känt mig så osårbar. Och aldrig förr har jag varit så nöjd med mig själv. 

Det har även varit tufft många gånger, men aldrig har jag känt att det varit värt att ge upp. Jag har inte legat i fosterställning, gråtandes och hoppats att ett stort svart hål ska komma och äta upp mig. Jag har nog aldrig förr varit så lugn när världen varit på väg att rasa ner mitt framför mig. 

 

 

Året bestod av mycket kärlek. Flirt. Drömmar om skedar och vackra ögon. Ofta gick jag runt, medveten om att jag var kär i kärleken, men njöt lik förbannat ändå för att det var så mysigt att känna. Känna någonting som påminde mig om fjärilar i magen och elektriska stötar genom kroppen. Det gjorde inte så mycket att det inte var på riktigt. Jag var inte i behov av riktiga känslor. Att hitta mannen på vit häst som skulle rädda mig. Fanns inget att bli räddad från. Och skulle någon rida på hästen var det jag. Jag har nog aldrig förr varit så självsäker heller. Inte konstigt att killarna på Espresso House blev provocerade och sa: "Fan du är som en kvinna med kuk". Det är ett sätt att uttrycka det. Vet dock inte riktigt om det är så jag själv skulle vilja se på saken. Mitt lugn och min säkerhet i mina åsikter ser jag inte som ett vapen. Jag ser det som en tillgång att lära känna mig på riktigt. Om jag känner mig själv är det så mycket lättare för andra att se mig och förstå vem jag är. men visst, är man en man som anser att kvinnan ska sköta hushåll och barn och servera sin man middag varje dag så är det nog svårt att komma överrens med mig i diskussionen om ett förhållande. Och kanske också därför jag förvandlades till en hen, eller kvinna med kuk. I mina ögon är jag trots allt ganska kvinnlig och älskar att vara kvinna. 

 

Hur det gick med A? Underbara A. Han ville så gärna träffa mig och lovade att höra av sig. Det gjorde han inte. Det gick med andra ord inte så bra. Det gick egentligen inte så bra med någon jag träffade 2012. Om jag tänker efter, det gör jag ibland, ofta tillsammans med mina vänner. Mina bättre hälfter. Då är det rätt underligt hur jag kunnat träffa såpass märkliga killar under så kort tid. Tomma skal, med konstiga eller ihåliga drömmar och rätt gråa personligheter. Ofta redan upptagna (bara det i sig är ju konstigt). Dem har inte gett mig någonting, mer än bekräftelse, men inte heller den har varit långvarig eller speciellt givande efter ett tag. 

 

Jag har aldrig tidigare ångrat mig så sällan som under 2012. inte ens det där smset som blev ett sms för mycket. Eller tentan jag kuggade. Eller när jag sjukade mig från jobb för att jag fortfarande var full. 

 

Det var med andra ord ett bra år. Kanske inte det bästa. Men varje dag, oavsett hur dåligt jag mått så har jag kunnat stanna upp och känna "Fan va härligt att leva. Trots att det är skit nu så älskar jag livet!". 

 

• Det nya året ska bli mitt år!
• Jag ska inte längre sälja min själ för bekräftelse. Det är härligt en stund men nu har jag laddat upp mina batterier och behöver inte tillfällig uppmärksamhet. 
• Nu är det dags att göra fler saker som ger mig någonting, än saker som kostar min energi. Det roliga ska väga över alla måsten. 
• Jag ska lära mig att stanna upp och bara vara. 
• Jag ska få en egen bostad. Ett rum att längta till. Någonting som jag kan kalla för hem. Och som ska vara bara mitt. 
• Jag ska klara någonting som jag inte trodde var möjligt. 
• Och jag ska göra massa galna saker som får mig att leva. Saker som färglägger den gråa vardagen.
• I respekt mot andra ska jag först och främst ta hänsyn till mig själv och mina drömmar.
• Och jag ska lära mg att tro på mig själv. 
• Och inte minst ska jag SKEDA så inåthelvete många gånger!

 

2013 kan bli det bästa året!