Det är orden i låtarna vi delade som får mig tillbaka till minnena av dig. Orden som jag själv skulle kunnat ha skriva till dig, om dig, om oss. "Jag är nog inte det du drömmer om men jag är det du ser". Du såg mig, långt in bakom allt det som andra brukar fastna i. Såg sånt jag inte sett själv. Och jag tror att jag såg dig med.
Vi pratade mycket. I samtalen möttes vi på nytt, flera gången. Och jag gick vilse, berusad av känslan i alla dina tankar. Långa stunder spenderade vi även i tystnad, lät känslan tala, omfamna oss och lät oss bara vara. "Jag förstår precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord".
Vi var så lika, men ändå så olika. Du var alltid så nära men ändå så långt ifrån, och vi försökte hålla kvar i det som skulle ta slut. Det som aldrig skulle hända. Det som aldrig var meningen. För det var aldrig du och jag.
Du kommer alltid att vara speciell, men det betyder inte att det som är nu är fel. Vi kommer alltid att finnas i minnena av det som var. Tack för att jag fick uppleva det, tillsammans med dig :)
När man är singel är det härligt att fantisera om kärlek. Hur den ska kännas, hur den ska låta och hur den ska smaka. I fantasierna är han helt perfekt, skräddarsydd till att passa just mig. Han kompletterar alla mina svagare sidor precis som jag kompletterar hans och han får mig att växa.
Han väcker mig med en kyss varje morgon efter att han studerat mitt vackra ansikte när jag sover. Och han älskar att slösa bort en hel dag i sängen med mig (detta helt bortsett från att jag själv hade fått spel och fått rastlösakårrar längst hela kroppen, men som sagt i fantasin är allt perfekt). Han luktar alltid gott, så fantastiskt att jag skulle kunna drunkna i mina egna kyssar på hans hals. Han känner tydligt av när jag börjar bli irriterad och tar då ett naturligt avstånd från mig, på samma sätt som han känner av när jag är ledsen och tröstar mig genom att bara låta mig vila i hans famn. Han lagar otroligt god mat, detta är en av komplensationerna av mina sämre sidor hehe. Han älskar att bli överrasakad och bortskämd för att jag ÄLSKAR att överraska. Ofta tar vi en spontan-kaffe på stan och bara tittar på folk, försvinner in i den verklighet vi annars inte är en del av. Han älskar kaffe! Och vin. Och att träna. Vi kan prata i timmar om allt och inget, försvinna in i drömmar som vi plötsligt delar. Han överraskar mig hela tiden med att vara så otroligt spännande. Ibland ryker ihop, men då blir vi alltid sams igen...i en kyss. Han är lika barnsligt såld på attt kyssas som jag. Vi älskar att ha roligt, barnsligt roligt. Vi gör ofta småbusiga äventyr och ser gärna världen från olika synvinklar.
På kvällarna somnar vi alltid i en sked, omfamnande av varandra och varandras kärlek. Och vissa kvällar låter vi oss somna till mysmuisk som spelas från mobilen. När han ser mig försvinner allt annat. Och när jag ser honom inser jag att han är mitt allt.
Han är helt enkelt felfri. Helt perfekt. Det enda problemet är att om jag låter honom vara dörrvakt till mitt hjärta kommer jag aldrig att hitta någon verklig man. Jag kommer aldrig somna i en sked och kommer inte att bli väckt av en kyss...
Drömmar ska ibland bara vara drömmar. Kärlek är så mycket mer än så.