3dagarsregeln är som analklåda
Kategori: Allmänt
Ni står i hallen. Ni som för bara några minuter sedan varit inslingrade i varandra, bildat en enhet och viskat små ord i varandra öron som avslöjat er innersta lust. Ni står nu som två främlingar och undrar hur ni ska avsluta och säga hejdå på ett lika naturligt sätt som ni igår hälsat på varandra. Lika generade, stammande och sökande efter rätt ord. Och så tar han ditt nummer som ett tecken på "vi hörs" eller vad han egentligen borde ha sagt, "vi kanske hörs".
Och så går en dag men telefonen ligger still, utan vibration av något sms. Men ingen skyldigheter exiserar. Inga större hopp eller förväntningar heller. bara en önskan.
Dag två, och oberoende av hur intresserad du är eller inte är, oavsett hur ful eller snygg han var, oavsett hur bra sexet var och hur många gånger du kom eller fejkade så vill du ändå att han skriver!? För visst skulle det vara kul om ett litet meddelande lös upp mobilen och den gråna vardagen? Ett litet tecken på att du är i hans tankar?
Ju mer du tänker på att han har ditt nummer och inte skriver, ju mer undrar du om dina ögon inte var tillräckligt vackra, om ditt skratt inte var tillräckligt inbjudande för att han skulle vilja träffa dig igen!? Du ransakar dig själv och allt du sa under den kvällen, om han egentligen väldigt tydligt signalerade att han inte alls skulle höra av sig trots att han bad om ditt nummer. Ju fler timmar som går, ju mer tänker du och tanken växer i hjärnan som en svamp i röven. Du vill bara klia sönder dig själv och skrika "för fan skriv någonting!" vilket egentligen betyder "snälla, älska mig!". Men när någon frågar säger du bara: "han skriver om han skriver och skriver han inte spelar det faktiskt ingen roll". Du gömmer dig bakom dina lögner på samma sätt som man springer in på toaletten, in bakom ett hörn för att dölja att man måste låta handen glida ner i byxorna och bara klia sönder huden på skinkorna. För vilket sken du än vill ge så går tankarna hela tiden tillbaka till vad det är som gör att han inte vill höra av sig.
Och så kommer tredje dagen, mobilen fylls med sms och telefonsamtal men av helt fel personer. Nu övertygar tredagarasregeln dig att han inte kommer att höra av sig. Att du inte var tillräckligt intressant. Och tanken på honom borde nu försvinna, men det gör den inte. Fast egentligen tänker du mer på dig själv än på honom. Kvällen blir plötsligt bättre och bättre och nästintill fantastisk, du däremot du som tidigare var en prinsessa som vem som helst skulle vilja ligga med igen, du är rätt världelös.
Så varför tar vi varandras nummer om vi ändå inte tänker ringa? Vissa saker kanske bara ska få vara engångsgrejer. det kanske inte behöver vara något fel i det? eller? Sen, tredagar? ärligt...fast nu börjar jag trämpa i djup vatten. Dejting är ju inte min starka sida.
Vi hörs när du vi hörs ;)