Pms leder aldrig till någonting bra
Kategori: Allmänt
Listan skulle bli lång om jag skulle skriva upp alla fördelar med att dejta under vinterhalvåret, som att ta kvällspromenader i en stad upplyst av ljusslingor, glöggbodar och barn som sitter och önskar sig fred på jorden i tomtens knä (för det gör dem väl, barnen?). Eller att komma hem efter en långpromenad med snöflingor i håret som smälter i värmen. Laga god mat tillsammans och hamna i soffan med tända ljus i bara pyjamas. Men jag är beredd att stå över det, att vänta till i vår. Jag har liksom svårt att tänka på alla dem mysiga sakerna utan att se närheten. Tankarna utesluter inte långa sekunder av generande ögonkast, eller att krypa upp i famnen på "mannen utan ansikte" och låta hans armar omfamna mig. Eller många härliga kyssar...Och har ni sett min hy? Kul att vakna upp bredvid honom en lördagsmorgon och se ut som att jag försökt att julpynta mitt aniskte. Försökt? Ja, jag har i vilket fall som lyckats jävligt bra. Jag är rödflammig, röd prickig, finnig och flagnar på vissa områden. Känns ju sjukt fräscht. Mums, henne vill man ju bara sätta tänderna i. Suck! Jävla skitväder.
Ja, när vi ändå är igång. Snö är mysigt...på landet. Och bara på landet. Där snön är vit och tjock och knakar under fötterna. Där den gnistrar som små kristaller i vintersolen. I stan blir den bara grå och förvandlas snabbt till slask, vägarna blir till is, likaså cykelbanorna. Skulle man klä sig så att man skulle stå ut i kylan, vilket innebär byxor, tre par tröjor, raggsockor, gore tex skor, tärmobyxor, tjockjacka, mössa, halsduk och vantar, när man är i stan, kul att gå och kolla kläder i butiker då. Eller fika "jag ska bara..." 20 minuter senare kanske man är beredd att beställa.
Nä, lätt ska det inte vara. Och de här helvetes månaderna har ju influerat hela året. Knappt lönt att längta efter sommaren längre. Och den där vårdejten? Äh, kanske ska sluta att drömma om att dejta överhuvudtaget.
Och när man tror att jag är som mest bitter så ska jag överraska er och dra på lite mer. Vi har liksom fått några jävla koppor nu också. Vattkoppor, Svinkoppor. Skitsamma, de har alla fall tagit död på min nya träningsvecka. Jag tackar så hjärtligt för den depperissionen som det leder till. Suck. Joel verkar inte lida än, thank God!
Bitterfittan med PMS